Ögonsymtom – inte att leka med - insändare från Jöran Westberg


Ögonsymtom – inte att leka med
Insändare från Jöran Westberg
 

Våren 2000 i samband med VNM i Malmö drabbades jag av en ögonsjukdom som inte är så
trevligt att råka ut för, nämligen näthinneavlossning. Detta är en mycket ovanlig sjukdom,
men eftersom symtomen är ganska lindriga och det är av yttersta vikt att komma under
behandling omedelbart för att undvika total blindhet, kan det vara på sin plats att varna andra
veteranidrottare. Jag vet inte om äldre idrottsmän är mer drabbade än andra, men jag är själv
ganska övertygad om att två vetenskapligt belagda riskfaktorer som jag själv har, nämligen
närsynthet och genomgångna starroperationer, i kombination med hastiga rörelser och tunga
lyft ökar risken att drabbas av näthinneavlossning.
 

Sedan jag nu i december förra året drabbats av näthinneavlossning även på mitt andra öga, vill
jag gärna dela med mig av mina erfarenheter av denna sjukdom. Alltså, på eftermiddagen
7/12 efter ett hårt träningspass upptäckte jag en skugga i nedre delen av ögat och såg enstaka
”blixtar” i ögat. Eftersom jag kände igen symtomen från år 2000 visste jag vad det rörde sig
om, nämligen att näthinnan börjat lossna uppifrån (syns i nederkanten eftersom allt blir
spegelvänt i ögat). Det var bara att stoppa tandborsten i fickan och åka in till S:t Eriks
ögonsjukhus. Med ett s.k. oftalmoskop konstaterades att det var ett litet hål på näthinnan
(ögats ”film”) och jag uppmanades att ligga stilla på sidan till morgonen därpå då ögat skulle
opereras. Operationen går så till att man går in i ögat genom ett litet snitt i ögonvitan och tar
bort den ”onödiga” glaskroppen varpå man trycker fast den avlossnade näthinnan med en
ring. Efter operationen är man enögd några dagar men sedan börjar ögat klarna från dag till
dag. Alla tunga lyft är förstås förbjudna under ett par månaders tid efter operationen, och
naturligtvis allt kastande av kulor, diskusar o.dyl. Så spolierades alltså all min
uppbyggnadsträning inför den vintersäsongen som jag med så stor förväntan sett fram mot då
jag nu går upp i en ny klass, M60. Men skam den som ger sig! Jag får hoppas att detta öga
läker lika bra som det andra för sex år sedan och då skall diskusen åter flyga långt. VSM i
Borås ligger väl kanske för nära i tiden för en come back, men VEM i Helsingfors hoppas jag
kunna delta i, om än något otränad. Men som vi alla vet, men som få inser innebörden av, är
det viktigare att delta än att vinna.
 

Sammanfattningsvis vill jag alltså säga att drabbas man av en svart skugga i ögat
och/eller ser blixtar är det av yttersta vikt att omedelbart ta sig till sjukhuset. Det är
också viktigt att under resan till sjukhuset inte göra några hastiga huvudrörelser eller
luta sig framåt. Gå som om du hade ett äpple på huvudet!
 

Slutligen önskar jag alla idrottskamrater en god fortsättning på det nya året, vi har mycket att
glädjas åt och många intressanta tävlingar att se fram mot. Vi får inte bli alltför missmodiga
över tillfälliga skador och sjukdomar, som vi ju alla förr eller senare drabbas av.
Träningsavbrott är tråkiga, men kan ibland till och med vara nyttiga för den alltför ambitiösa
veteranidrottaren. Våga vila!
 

Jöran Westberg
Diskuskastare