Apropå den otroliga "kulincidenten" i Huddinge


Apropå den otroliga "kulincidenten" i Huddinge

 

Eftersom den likaledes fenomenale Torsten von Wachenfeldt med sitt trevliga inlägg gjort kulincidenten officiell, så vill jag gärna också avslöja min klärvoajanta talang när det gäller att hitta försvunna kulor, något som Torsten betvivlade när jag på Stockholms Central försökte trösta honom att kulan säkert skulle komma hem igen. När jag såg Torsten sitta på SJ:s hårda träbänk, inmundigandes en torr SJ-macka, insåg jag hur mycket han älskade sin kula, även om den de facto hade spelat honom ett spratt som oåterkalleligt uppmättes till ynkliga 3 gram.

 

Torsten visste inte då att jag hade tidigare goda erfarenheter av försvunna kulor. Jag var väl en 11-12 år när jag olovandes lånade min mors senapskula, som normalt användes som senapskross när den delikata såsen till julens lutfisk skulle tillagas. Far hade just grävt upp potatislandet i prydliga djupa, fuktiga, uppmyllade vältor. Den intilliggande gräsmattan blev en utmärkt kulplan. Hur det nu gick till så fick jag till en sådan där otrolig stöt (som jag ännu inte fått som veteran), och kulan for som en projektil – tyvärr lite snett – och landade någonstans i det nygrävda potatislandet. Kulan försvann i den pudermjuka matjordsmyllan och trots febrilt letande förblev den försvunnen. Snart lockade nya äventyr på den aktive 11-12 åringen och kulans minne var ett minne blott.

 

Så var det höstskörd av härliga potatisstånd. Plötsligt stod min far där med fundersam min undrande över den sällsynta knöl som fyllde hans hand. Han spekulerade om järnklumpen möjligen kunde härröra från kung Kristian den IV:s belägring av Vä (där vi bodde), när han 1614 brände ner samhället och flyttade det till Kristianstad. Strax kom far på att den också liknade vår julsenapskula (vilket jag i min tysthet visste och skulle kunna sätta en miljon på). Vid kontroll hos mor Alma konstaterades det mycket riktigt att senapskulan i skåpet saknades – men det var givetvis ingenting som jag hade en aaaaning om, vad skulle jag med en senapskula till, kom igen...

 

Så nu Torsten har du fått en förklaring till min klärvoajanta övertygelse där på Stockholms Central – att kulan skulle komma hem igen... 

 

Passar också på att tacka Huddinge AIS och alla berörda för ett jättefint IVSM.

 

 

Med hjärtliga veteranhälsningar

 

Kenneth Arvidsson MAI