”Wachen” har gjort sin sista stöt - minnesord av Ivar Söderlind



Foto: Ivar Söderlind

 

”Wachen” har gjort sin sista stöt
- minnesord av Ivar Söderlind

Min gode vän Torsten von Wachenfeldt, Ystads IF - i veteranidrottskretsar aldrig kallad annat än ”Wachen” - avled efter en längre tids sjukdom den 5 maj vid 83 års ålder (fyllde år på julafton). Närmast sörjande är sonen Björn med familj.
Jag och många andra friidrottsveteraner i Sverige är djupt bedrövade över att vår idrottskamrat inte längre finns hos oss.
Vid snart sagt varje veteranmästerskap i Sverige och runt om i världen från slutet av 1980-talet och framåt träffade jag och lärde känna denna sympatiska och mycket speciella person.

Blev sportjournalist och radioreporter
Torsten var född i Lund och växte upp i Helsingborg där hans pappa var överläkare på Helsingborgs lasarett. Trots att familjens avrådde honom valde han att bli ”tidningsmurvel” (ett uttryck i Wachens stil) och arbetade sedan under sitt yrkesverksamma liv som sportjournalist och de sista 15 åren innan pensionen som lokalradioreporter. Han flyttade till Göteborg 1951 och jobbade under 1950-talet på Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning. Det var under den tiden som jag första gången noterade namnet Torsten von Wachenfeldt när jag som ung grabb läste gamla Rekordmagasinet och All sport från pärm till pärm. Wachen var nämligen återkommande sportskribent i dessa båda klassiska tidningar . I slutet av 1950-talet lockade jobbet som sportchef på Skånska Dagbladet honom tillbaka till Skåne. Sedan blev det Aftonbladets Malmöredaktion under ett antal år innan han valde att satsa på frilansverksamhet.  

Började på Radio Malmöhus
När lokalradion startade i Malmö 1977 blev Torsten reporter, programledare och ensam sportjournalist på Radio Malmöhus där han verkligen satte sin personliga prägel på idrottsrapporteringen och idrottsreportagen. Varje lördag hade han en timslång sändning. Många minns hans sång till signaturmelodin från Eine kleine Nachtmusik (”sport igen, i radio, radio M”) och hans direktsända referat och rapporter från Malmö FF:s framgångar i Europacupen 1978/79 då inga matcher fick TV-sändas. En höjdare var också när han 1982 i direktsändning lyckades få en intervju med skådespelerskan Anita Ekberg utanför tågkupén när hon för första gången på 13 år gästade hemstaden Malmö. Det hör till saken att Anita egentligen aldrig lät sig intervjuas av svenska journalister.

Efter pensioneringen 1992 flyttade Wachen till Ystad där han ett tag jobbade med Ystads Allehandas taltidning. Sina skrivartalanger visade han även då och då på de svenska friidrottsveteranernas hemsida där han på sitt småkluriga sätt berättade om och kommenterade dråpliga händelser inom veteranfriidrotten, rapporterade från veterantävlingar i Skåne, gratulerade födelsedagsbarn (dvs. friidrottsveteraner av äldre årgång), skrev träffsäkra minnesord om avlidna veterankamrater osv.

Etablerade sig i svenska kuleliten
Torsten började träna kula som 12 – 13-åring hemma i familjens trädgård med en egenhändigt inköpt juniorkula. Ett år vann han Skolungdomens hösttävlingar på Stockholms Stadion och 1947 blev han svensk juniormästare i kula (13.76) för IS Göta Helsingborg. Han var ett stort löfte innan han för journalistjobbets skull flyttade till Göteborg 1951. Han lade då av med all idrott, även fotboll, handboll (div III) och bandy som han också roat sig med. Men 1955 satte Torsten igång igen, tränade på ett systematiskt sätt upp styrka och teknik och etablerade sig snabbt i svenska kuleliten. Åren 1958-1962 var han Sverigetvåa efter Erik ”Myggan” Uddebom (svensk rekordhållare med 17.67). Fram till och med 1958 tävlade han för Örgryte IS och från 1959, då han flyttat tillbaka till Skåne, för Malmö AI. ”Torrance”, som var hans smeknamn under denna tid, deltog i 17 landskamper (seger mot Norge 1958 med 15.74) och var SM-tvåa fyra år i rad 1958-1962 oftast efter ”Myggan”. Sitt personbästa 16.58 noterade han i en landskamp mot Östtyskland i Leipzig 1961.

Världens bäste veterankulstötare

Under 1980-talet började Wachen satsa ordentligt på veteranfriidrott med intensiv styrke- och teknikträning. Sitt första Veteran-VM–guld vann han i Puerto Rico 1983 då han i sin klass M55 noterade fina 14.26 med 6-kiloskulan. Fram till slutet av 1990-talet var Torsten alltid i topp vid internationella veteranmästerskap och slog ständigt nya världsrekord i kula.
”Men för att hänga med i konkurrensen gäller det att träna hårt – fem dagar i veckan året runt är vad som gäller”, berättade han efter att ha vunnit sitt sjätte raka VVM-guld vid mästerskapen i Buffalo, USA 1995. I M65 noterade han då 14.21 med 5-kiloskulan endast 22 centimeter från sitt eget världsrekord, från VVM i Miyazaki, Japan 1993. Totalt tog han hem sju VVM-guld åren 1983 - 1997. I Veteran-EM blev det sex guld 1984 - 1998
. Torsten förbättrade kulvärldsrekorden i M60 (15.60 noterat år 1990), i M65 (14.71 noterat 1995) och i M70 (14.80  noterat 2000).  Det sista rekordet slog han på hemmaplan i Helsingborg i april 2000.

När han efter pensioneringen 1992 flyttade till Ystad fick han möjlighet att satsa ännu mer tid på träning och tävling vilket, som framgått, även visade sig resultatmässigt. Vintertid åkte han in till Malmö tre gånger i veckan för att kunna träna inomhus i Atleticum, något han fortsatte med ända fram till sista året. Trots tilltagande ålderskrämpor och hjärtproblem fortsatte han även under 2000-talet att träna och tävla men kunde inte längre konkurrera med de allra bästa. Trots att han inte längre vann medaljer var han lika intresserad av att vara med i veterangänget och såg fram mot att vid tävlingar och träningar träffa sina veterankompisar. Han berättade för mig hur mycket veteranfriidrotten och dess sociala samvaro fortfarande betydde för honom. 

Saknaden är stor
Saknaden och tomrummet efter vår sympatiske veterankamrat är stor. Jag talar då inte bara för mig själv utan även för SFIF:s Veterankommitte och Sveriges friidrottsveteraner.

 

Umeå den 12 maj 2011

 

Ivar Söderlind

 

 

På P4 Malmöhus hemsida (se webadress nedan) kan man lyssna på en intervju som gjordes med Wachen år 2007. Här finns även hans sång till Radio Malmöhus signaturmelodi ”sport igen, i radio, radio M” och utdrag ur hans berömda intervju med Anita Ekberg 1982.

 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=353&artikel=4491953