Veteraner i Berlin Marathon


Veteraner i Berlin Marathon.

rapport från Anette Grinde

 

30 september 2012. Söndag. Berlin Marathon.

Usel sömn. Väckning i ottan. Packning. Frukost 0600. En stillsam vandring upp mot Brandenburger Tor, där start/målområdet var beläget. Vi ser en strid ström människor vandra i samma riktning. Här finns ingen risk att komma fel. Alla vandrar åt samma håll. Lite tysta, med bestämda steg. Vi vandrar mot klädinlämningsområdet. Det finns mängder av tält, numrerade för rätt löpare. Funktionärerna lotsar och leder. De visar kartor och pekar. De vet var alla skall ta vägen. Leif & jag bestämmer mötesplats för vår återträff efter loppet - just där skall vi vänta på varandra sen, annars blir det hopplöst att finna varandra.

 

Ombyte. Klädinlämning. Det är kallt på morgonen. Vi får en sopsäck att hålla värmen i. Det hjälper en aning och vi vandrar bort till vår startfålla. Toalettköerna är enorma och jag ger upp. Det får bli oblyghet i parken eller bakom ett smalt träd. Det är många som gör likadant. Tjejer och killar står/sitter bredvid varandra, när nöden inte har någon lag.

 

Vi hittar in i vår fålla. Det är kallt. Det är fullt. Vi hittar inte våra Rånäs4H-kollegor men ser i resultatsammanställningen att Lotta står före oss i starten och Jennie står lite längre bak. Båda är långt före oss i mål. Carolina är skadad, så hon kan tyvärr inte komma till start. Musiken dånar, människorna är lite spattigt gladnervösa men ser ut att må väl. Kl 0900 går starten för eliten. Dessförinnan har rullstolarna startat, och några av dem hamnar mitt i vårt lopp senare. Det är då trångt och trassligt för dem att komma framåt.

 

Strax innan start släpps ett hav av gröna ballonger upp i himlen. Vi får vänta några minuter efter 9-slaget innan vår fålla släpps iväg. Trampandet börjar. Vi har 42 km - 42 195 meter - framför oss. Var och en i sin takt och på sitt sätt. Leif och jag korsar startlinjen på var sin sida av vägen, nästan samtidigt. Vi springer inte tillsammans. Vi vill hålla vår egen takt. Vid ca 4 km trampar Leif förbi mig. Vi säger hej och hej då. Sedan ses vi inte mer förrän nästan en timme efter målgång. Vi springer loppet var för sig - totalt 42 195 meter - men på vår sluttid skiljer det bara 1 minut, sånär som på några sekunder. Helt olika lopp och ändå nästan helt lika. Det är förundrande, tycker jag, att resultatet blev så jämnt oss emellan.

 

Loppet är väl arrangerat. Det finns många vätske- och energidepåer. Vatten, sportdryck, banan, äpple, energigel och te tillför energi i olika mått och vid olika tillfällen. Dessa tillskott behövs verkligen under resans gång. Funktionärerna är många och glada. Tidtagning sker på många ställen efter banan och km-markeringarna är likaledes många och tydliga. Det är ibland trångt längs banan. Publiken pressar på och funktionärerna eller avspärrningarna lyckas inte riktigt hålla dem stången. Det gör att banan smalnar ibland, trots att nästan hela vägbredden borde kunna vara tillgänglig. För orken, eller bristen på ork, har man sig själv att skylla, och kan knappas skyllas på funktionärerna. Å andra sidan är det mer än fyra mil som skall springas, det är ju ändå ganska långt.

 

När Leif & jag hittat varandra efter loppet, samlat våra krafter, njutit av solen en stund, bytt om och laddat in lite kompletterande energi vandrar vi i sakta mak mot vårt hotell. Det är skönt att gå. Det gör inte ont, även om det går lite långsamt. Vi ältar och njuter. Väl på hotellet njuter vi vidare en stund i den varma duschen, vi byter om och går så småningom ut för att äta middag. På väg mot middagsrestaurangen möter vi vår frukostgranne från igår. Han har gjort sitt första maraton och är nöjd och glad. Han har kommit i mål, kan gå, har energi & glädje kvar och han blomstrar i kapp med sin fru. Man blir riktigt glad av all glädje det åstadkommer att springa maraton. Det är ju inte gjort med en klackspark, precis.

 

Leif & jag hittar ett matställe och äter middag i lugn och ro med ett fortsatt ältande av det stordåd vi just har gjort. När vi nästan är klara att gå tittar jag mot utgången och där står plötsligt våra Rånäs4H-veteranlöparkollegor. Det är så att man nästan svimmar av märkligheten. Vi är i storstaden Berlin, vi bor långt ifrån varandra och ändå möts vi på samma restaurang utan att ha bestämt möte. Tillfälligheterna är fantastiska. Vi får en trevlig stund tillsammans och gläds åt alla fantastiska upplevelser som skapats under dagen. De är underbara människor, tycker jag.

 

Fyra veteranlöpare från Rånäs 4H har sprungit Berlin marathon denna dag. Jag tror att alla är nöjda med sin insats.

    Jennie Sandberg 3.28.35. Placering 391 av 7898 damer samt 70.a i K40 - av totalt 1537 i klassen.

    Charlotta Frenander 3.19.56. Placering nr 200 av 7898 damer totalt samt 7.a i K50 - av totalt

    1007 i  klassen.

    Anette Grinde Lundeberg 3.37.58. Placering 682 av 7898 damer samt 41.a i K50 - av totalt 1007 i

     klassen. 

    Leif Hemlin 3.36.52. Placering 7946 av 26451 herrar samt 87.a av totalt 857 i klassen M60.

 

Totalt antal herrar i resultatlistan 26451 st Totalt antal damer i resultatlistan 7898 st Antal svenskar i loppet låg nära 1000 st

 

--------