Professor slog världsrekordet i höjd

Professorn mot höjdhoppsribban. Det kunde bara sluta på ett sätt. Rekordartat.

Han heter Carl-Erik Särndal, är professor i statistik och mitt uppe i en lång karriär som höjdhoppare – om man räknar bort ett lättglömt uppehåll på 35 år.

Efter att förgäves ha stångats mot världsrekordet för veteranhöjdhoppare i åldern 65–69 år öppnade sig en ny möjlighet när Carl-Erik Särndal fyllde 70 år.

Och i lördags var det dags. På Centrala idrottsplatsen gjorde han ett försök på höjdhoppsrekordet i klassen män 70–74 år.

Till slut skulle ribban upp på en meter och 54 centimeter. Men på vägen skulle strumpan på och långbyxorna av. Tillsammans med ett tiotal andra åskådare följde Sydsvenskan professorns väg mot sitt första världsrekord.

1.45
Kan närmast kallas ett slags uppvärmningshopp. Inga problem alls.

Före hoppet bedömde Carl-Erik Särndal sin form så här:
– Det känns bra. Jag är inte skadad, så jag har ingenting att skylla på om jag misslyckas.

Kamratföreningarnas förbundsordförande Erik Lidén är på plats för att följa jakten.
– Jag har kört ända från Simrishamn för det här, så det är bäst att det blir ett rekord, säger han.
Press från ordförande alltså.

1.48
Lite ribbdarr men över.
– Han höjer tre centimeter i taget, sedan två. Han har fått för sig att han ska tangera rekordet först, säger Erik Lidén. Han är i ett sådant slag just nu, har han sagt.

Nu åker träningsbrallorna av. Svängiga små shorts på.

Det är dags för de högre höjderna.

1.50
Inför det här hoppet tar han på sig en strumpa på ena foten. Något bättre grepp och när han klarar det betyder det tangerat Europarekord. Halvägs framme.

Det finns egentligen inte någon större konkurrent till Carl-Erik Särndal just nu. Amerikanen som hade världsrekordet för veteraner över 65 år är inte med i höjdhoppsleken längre.
– Han är borta, säger Carl-Erik Särndal. Försvunnen på något sätt.

I stället får man blicka österut för att hitta kampen.
– Det finns en finne som kommer där bak med otroliga resultat, säger Erik Lidén.
– Jo, men han har väl fått någon slags skada, säger Särndal, lite beklagande, något nöjt.

Carl-Erik Särndal gjorde sin sista tävlingssäsong 1967, efter det tog han en 35-årig paus från höjdhoppandet för att komma tillbaka till veteranklasserna. Stilen har han med sig från förr. Med en till fullo utvecklad dykstil tar han sig över 1.52 och ett nytt Europarekord

1.54
– Ohhh, JA.

Carl-Erik Särndal höjer näven. Det var inga problem. Nästan som väntat.
– Jag hade det på känn. Jag har som veteran klarat 1.61 och jag fyllde 70 år den 14 juli.

Fram kommer en skönjbar flaska i en plastpåse, placerad i en papperspåse.
– Inga ceremonier, men här får du, säger Erik Lidén.

Carl-Erik Särndal tackar.
– Förebild? Ja, de säger att jag är det, men jag vet inte. Jag har bara haft väldigt mycket tur som inte har blivit allvarligt skadad så att jag kan fortsätta med det här, säger han.

Att han efter rekordet sedan tog 1.56 i bara farten gör bara livet ännu surare för finnen där bak.