Sverige tog fyra guld, ett silver och ett brons av sex svenska gångare.
Nordiska mästerskapen för veteraner infördes 1979 och går vartannat år (ojämna år). År 2009 står Sverige och Huddinge AIS som värld för NM den 26-28 juni. Inomhus NM hade premiär år 2000 i Göteborg.
Årets IVNM var förlagd till den nybyggda inomhus hallen i Reykjavik Island. Det är första gången som det arrangeras veterantävlingar på Island. I det stora hela fungerade det bra Ett par små missar som vi gångare enbart hade nr lapp framtill och ingen på ryggen. Speciellt bra fungerade det för viktkastarna var ett omdöme som jag hörde.
Totalt deltog 243 veteraner från 35-90 år. Sverige skickade 38 deltagare varav sex gångare. Största truppen hade Finland på 68 veteraner följt av Norge på 65. Kul att hemmanationen ställde upp med hela 54 till start. Minsta truppen kom Danmark med på 18 stycken.
Mästerskapet hölls 29 februari till 3 mars. Vi gångare tävlade första kvällen fördelade på tre heat. Först ut var damerna där norskan Hanne Lilland var snabbast av samtliga i D35 på 14.55,41. De svenska damerna svarade för två segrar dels Ellinor ”tusse” Hogrell i D40 (Damer = Konur på isländska) som vann på 16.17,69. En stark prestation efter hennes 12 mil i Vasaloppet nyligen och kryckor som hon hoppat på hela vintern. I D60 tog Marie-Louis Wahlberg hjälp av sin ledsagare som gick innanför banan när hon vann sin klass på 28,37,07.
Både damerna och vi herrar (Karlar på isländska) går 3000 m på inomhusmästerskapen så även här på Island.
Klasserna 35-64 gick i det andra heatet där hade Sverige fyra tävlande med. Snabbast var som väntat Christer Svensson i H35 som varvade samtliga konkurrenter. (Det gjorde även Hanne!). Christer gick åtta sekunder snabbare än när han vann i Malmö för två år sedan nu på tiden 13.36,48. Finländaren Pasi Mosander tog hand om silvret i H35 på 16.19.00. Pasi började med gång så sent som förra året och har hunnit med att gå tio talet tävlingar. Han vann finska inomhusmästerskapen för ett par veckor sen på knappt en min bättre tid än vad han fick här. Brons i H35 tog Christers klubbkompis från Växjö Thomaz Magnusson på nytt pers 17.09,85. Island har inga gångare men det ställde upp en kille i H35 som gick på 24.19,25. Det var Björn Pétursson som gick sin första gångtävling.
Island har heller inga gångdomare. De fyra domarna kom från Danmark, Norge och två från Sverige. Varför det inte var någon finsk domare med vet jag inte.
Leif Kjellgren kände sig små krasslig före start och rådfrågade tävlings läkare om det var ok att starta. Leif fick klartecken och 18.55,49 minuter senare var han nordisk mästare i H60. Per Larsson fixade en dubbelseger i H60 bakom Leif. Tiden var inget att skryta med tyckte Per över sina 19.58,42 men medalj är alltid medalj. Det var skönt att arrangören sänkte ner banan så att vi slapp gå i de doserade kurvorna vilket alltid är besvärligt. Finland kom med äldste gångaren Ilmari Koppinen född 1918 tävlandes i klassen 90-94 år. Klarar jag själv av att gå 3000 m som 90 åring på 30.22,33 som Koppinen hade? Det får framtiden utvisa.
Vi spred fin gångpropaganda berättade Tusse som satt på läktaren och hejade när vi gick 3000 m. Flera av de svenska veteranerna såg gång för första gången. Det var fint att höra. Flera av veteranerna kommer även att tävla i IVVM i Clermond-Ferrand, Frankrike. En som jag kommer att stöta på i IVVM är höjdhopparen Carl-Erik Särndal. Särndal tävlandes i H70 blev ifjol framröstad som Europas bästa manlige veteran friidrottare. Särndal gjorde ingen besviken när han slog världsrekord i H70 med 1.57.
Fem dopingtester genomfördes under mästerskapen. En miss var att det talades om på förväg att en från varje land skulle testas. Det ska vara hemligt. Kastaren från Småland Peter Hackenschmidt och fyra medel och långlöpartjejer testades. Då det är färre damer än herrar som tävlar blir procenten damer som testas klart högre än männens.
Undertecknad och Thomaz Magnusson ställde även upp i ett par löpgrenar. Med tre deltagare i H35 över 200 m tog Thomaz brons klart distanserad av specialisterna. På 3000 m löpning hängde Thomaz på undertecknad i ca 700 m innan han fullständigt slutkörd bröt loppet. Finländaren Pasi fick revansch på mig när han slog mig i spurten. Jag trodde vi kämpade om bronset men det var om fjärde platsen. En islänning bröt först loppet för att strax efter hoppa in i leken igen. Halvtimmen senare ställde vi upp i H35 4 x 200 m. Undertecknad fick springa första sträckan, Thomaz den andra. Långlöparen Martin Larsson tog hand om den tredje. Martin fick reda på att han skulle springa stafett efter 3000 m sade han. Lagledaren 65 årige Ove Edlund, sprint och kulstötare, fick ta hand om sluträckan då han inte fått tag i någon annan som kunde ställa upp. Enda motståndare var Island. Silvermedaljen var given på förhand. Frågan var hur långt efter vi skulle bli. Nu hann islänningarna precis att varva oss. Publiken hade kul och vi med. Om islänningarna också sprungit 3000 m före hade de definitivt inte varvat oss!
Det var inte alldeles lätt att för första gången använda startblock och det på bana fyra med en stafettpinne i handen. Thomaz valde att inte starta med blocket på sina 200 m individuellt.
Då det var snö och blåsigt ute var det inget alternativ att värma upp utomhus, i alla fall inte inför gången. Det fanns ingen plats att värma upp mer än 40-50 m på ena kortsidan eller i korridorerna mellan omklädningsrummen och tävlingsbanan. Det fanns ett litet gym i hallen med bland annat två löparband, det ena bandet var dock sönder. Skönt att bara undertecknad och Thomaz kände till banden. Jag värmde upp alla tre dagarna på bandet. Thomaz värmde inte upp, i alla fall inte på bandet.
Tredje dagen var det stela muskler som skulle väckas till liv. Både jag och Thomaz sprang 1500 m för första gången varför det lätt blev pers för oss båda. Precis som på 3000 m lade Island beslag på topp tre placeringarna. Det stod ett lika mellan mig och Pasi inför 1500 m. Jag får ändra taktik tänkte jag. Ligger han i rygg på mig slår han mig i spurten som på dubbla distansen. Jag låter han ta täten så lägger jag mig i rygg på honom första tre varven innan jag gör ett ryck var tanken. Taktiken sprack med en gång. Pasi försökte hänga på tredje islänning vilket inte gick. Pasi fick 5 min blankt och jag elva sekunder bakom. Det fattades ca 15 m till att jag han att varva Thomaz som sprang in på 5.51. Martin Larsson, Huddinge AIS, är bättre på 1500 m än på 3000 m. På 1500 m var han 14 sekunder efter och på 3000 m 46 sekunder. Martin lärde jag känna i Italien ifjol på VVM. Den bäste islänningen på 1500 m sprang och hejade fram sin kompis till pers och silver. Själv hade han 30 sek bättre pers och vann nu med fyra tiondelar. Något osportsligt uppträdande kan tyckas.
Hur medaljfördelningen blev länderna emellan är inte klart i skrivande stund. Som veteran blir du rik på allt utan pengar. Alltid lika trevligt att möta gamla bekanta och lära känna nya ansikten. Finländaren Pasi och jag tog en öl tillsammans på lördag kvällen, konkurrenter på banan och vänner vid sidan om. E-post kontaktnätet utökades med ett par namn även på denna resa! Det var inte bara tävlingar vi han med ett par utflykter också. Bland annat till de varma källorna i blå lagunen.
Sverige har flera duktiga ledare. Här på Island var Ivar Söderlind och kastaren Elisabet Ekborg lagledare för det svenska laget. Plus Ove då som hade hand om stafetterna. Observera att de är tävlingsledare och inte reseledare vilket tidigare har missuppfattats. Ivar höll ett uppskattat tal på kamratmåltiden där samtliga länder var närvarande. Förutom dans och musik fick vi underhållning i Isländsk brottarkonst. En speciell gren som måste upplevas på plats. Det togs mängder av foton under tävlingarna på samtliga grenar. Fotona rullade på en storbildskärm under stora delar av kamratmåltiden. Thomaz var nog den som syntes mest under kvällen på skärmen.
Islänningarna har roliga namn (tycker vi svenskar i alla fall) på de olika disciplinerna. Här är några exempel: Tresteg = Pristökk, Längdhopp = Langstökk, Stavhopp = Stangarstökk. Gång var däremot ganska likt med Ganga.
Om två år står Jyväskylä i Finland värd för de sjätte nordiska mästerskapen inomhus. Jyväskylä har tidigare stått värd för stora mästerskap. Det var i VEM år 2000. Vilket bådar gott med vana arrangörer! Väl mött då!
Christer Svensson Växjö AIS