Artiklar på Ystads Allehandas hemsida om Veteran-SM i friidrott 2008
"Silver-Stefan" stor publikfavorit
Publicerad: 28 juni 2008, 00:03
Ystad
Veteran-SM i friidrott. En stillsam tillställning där grånade gentlemän lufsar runt inför de närmast sörjande? Knappast. Fråga Stefan Pettersson, Ystads IF.
Klockan 17.05 på fredagseftermiddagen smällde startskottet av för 5
000-metersloppet i M 35-klassen.
Då hade Stefan Petterssons alldeles egna hejarklack, strategiskt placerad vid
mållinjen, varit i gång ett bra tag.
Med sång. Med trummor. Med handklapp.
Det kändes nästan som att en sektion fotbollspublik hade flyttat in på
Sandskogens idrottsplats. Tystheten och idyllen kring veteran-SM bröts och
övergick i en mindre karneval, när hemmasonen Stefan Pettersson skulle bäras
fram de 12,5 varven.
Ingen besviken
Stefan gjorde inte sina hemmafans besvikna. Han satte nytt personligt rekord
efter sin comeback och blev tvåa i ett lopp som vanns av Rikard Westergren, IK
Wilske.
Den 39-årige YIF-löparen däckade samtidigt som han passerade mållinjen. Han hade
tömt sin kropp på all kraft och ork. Men när han pustat och flämtat någon minut
reste han sig, slog han handflata med publiken och tackade för stödet.
- Jag hade hört att en del arbetskamrater skulle komma och det här gänget var
helt otroligt. Det går bara inte att vika ner sig när man springer inför en sån
publik, säger han.
Stefan tvingades släppa Rikard Westergren ganska tidigt och fick sedan rikta in
sig på att försvara silvret.
- Kanske var jag lite för feg, kanske borde jag försökt hänga på honom lite
bättre. Samtidigt visste jag att Rikard troligen skulle vara för stark och jag
ville inte riskera silvret genom att försöka komma i kapp. Jag är jättenöjd med
både placering och tid.
I eftermiddag, klockan 12.30, springer Stefan 1 500 meter och på söndag är det
dags för 10 000 meter. Någon gång under helgen hoppas kunna tillfredsställa sin
hejarklack som på fredagen sjöng om "SM-guuuuld".
- En liten chans har jag nog på 1 500 meter, medan 10 000 känns som en mer
osäker distans, säger YIF:s färske publikfavorit.
Christer nära guldet
En
annan mycket strong insats svarade Ystadsbon Christer Jeppsson för i herrarnas
40-klass. Christer, som tävlar för Björnstorps IF, tog även han silver på 5 000
meter och var bara någon sekund från att bli svensk mästare. Christer tog in
meter för meter de sista varven och var på vippen från att passera Sonny
Karlsson, Högby, på mållinjen.
- Min taktik var att lägga i en högre växel de sista 150 metrarna men Sonny hade
kvar de krafter som behövdes. Jag kunde inte lagt upp loppet annorlunda och är
nöjd med både tid och placering, säger Christer, som hoppas på en ny medalj i
söndagens millopp.
Publicerad: 30 juni 2008, 01:15
Senast
uppdaterad: 30 juni 2008, 11:53
Ystad
Dubbelt så långt. Och dubbelt så roligt. Christer Jeppsson bytte upp sig under veteran-SM i friidrott. Silvret på 5 000 meter i fredags följdes upp med ett guld på 10 000 meter i går.
Den 43-årige Ystadsbon var ohotad och vann milloppet med nästan en minuts
marginal till tvåan. Christer var förstås belåten med SM-guldet, även om
segertiden (35,16) inte var den bästa.
- På 5 000 meter hade jag lite bättre förutsättningar med bra draghjälp. Men på
ett SM är det inte tiden som är viktigast utan placeringen. Extra kul var det
att vinna här hemma i Ystad och jag måste tacka publiken för stödet, säger
Christer, som tävlar för Björnstorps IF.
Tre silvermedaljer
Långloppskollegan Stefan Pettersson, YIF, gjorde även han ett riktigt starkt SM. Den 39-årige publikfavoriten lämnade tävlingarna med tre silvermedaljer skramlandes runt halsen (1 500, 5 000 och 10 000 meter). Alla tre gånger var det den ypperlige Falköpinglöparen Rikard Westergren som blev för svår.
Jan
Ohlsson
jan.ohlsson@ystadsallehanda.se
Gärderud: "Inget SM har varit bättre"
Publicerad: 30 juni 2008, 01:15
Senast uppdaterad: 30 juni 2008, 10:24
Ystad
Bara något enstaka 10 000-meterslopp återstod av veteran-SM när YIF:s friidrottsbas Håkan Nilsson vågade andas ut i går. Arrangemanget var i hamn. Och inte bara det. Det blev en fullträff!
–
Jag är trött men lycklig. Det här överträffade mina förhoppningar. Tidsschemat
satt som ett smäck, säger Håkan.
Även om de 60 funktionerna hade anledning att slå sig för bröstet efter lovord
från de aktiva var det kanske Sven Gärderuds ord som värmde mest. Sven, som är
pappa till OS-guldmedaljören Anders och medlem i förbundets veteran kommitté,
fanns på plats i Ystad menade att det här var tidernas bästa veteran-SM.
– Ja, mitt helhetsintryck är att inget SM har varit bättre. Här fanns en god
bemanning på funktionärssidan, tidschemat höll, tekniken fungerade och
prisutdelningarna gick undan. Mycket bra, säger Gärderud.
Håkan Nilsson vill ge en eloge till sin stora SM-stab.
– Man är lite stolt över att ha så många medlemmar och andra frivilliga som
ställer upp för friidrotten i Ystad. Det här sporrar oss inför framtiden.
Jan
Ohlsson
jan.ohlsson@ystadsallehanda.se
Från veteran-SM i Ystad kan vidare noteras...
...att det var väldigt tunt med lokala kvinnliga deltagare. Ett lysande undantag
var Andrarums Anna Hull, som blev trea på både 5 000 och 10 000 meter.
...att 83-årige Ystadsbon Joel Larsson var en av tävlingarnas flitigaste
atleter. Joel tog guld på 5 000 meter, 1 500 meter och 200 meter men fick nöja
sig med brons på 400 meter.
...att Herbert Liedtke, 92, aldrig kom till start i höjdhoppet. Han gjorde ett
par uppvärmningshopp men tvingades sedan avbryta för att hinna med bussen till
Stockholm...
...att YIF:s Torsten von Wachenfeldt, som varit plågad av skador tidigare under
säsongen, ryckte upp sig på söndagen och blev tvåa i kula.
...att det blev dubbelt Sjöbo IF på prispallen i slägga (M 40) genom Anders
Botvidssson och Kent Borgström.
...att ambulansen fick hämta en häcklöpare på söndagsförmiddagen sedan han
sprungit på en häck och drabbats av ett handledsbrott.
...att YIF nu laddar om för nästa arrangemang: Wallanderloppet 8 juli.
Förhandsartiklar inför Veteran-SM i friidrott
Publicerad: 31 maj 2008, 01:15
Senast
uppdaterad: 31 maj 2008, 11:13
I slutet av juni arrangerar Ystads IF veteran-SM i friidrott. Det blir det största arrangemanget som ägt rum på Sandskogens idrottsplats. Inför tävlingen presenterar YA-sporten lokala profiler i ett antal artiklar. Först ut är Christer Jeppsson.
Nyduschad och nöjd efter en slitsam femkilomtersrunda i Sandskogen träffar jag
Christer Jeppsson utanför Försäkringskassan i Ystad.
Nej, jag har inte stukat foten i en kaninhåla och behöver informera mig om
regelverket kring sjukförsäkringen. Christer arbetar på Försäkringskassan, därav
mötesplatsen.
Mina fem kilometer inte är något som imponerar på Christer Jeppsson. I stället
får jag fem mil kastat rakt i ansiktet. Fem mil! Det är Christers träningsdos
varje vecka. Milen klämmer han på en dryg halvtimme före kvällsmaten.
Men så springer vi också av olika anledningar.
För egen del handlar det mest om att inte skrämma ungar på badstränderna i
sommar, medan Christer gör det för att vinna medalj på veteran-SM i Ystad om en
månad.
Minst fem mil i veckan, alltså. Plus några mil på motionscykeln nere i
källaren och en hel del styrketräning. En liten guldkant på tillvaron sätter han
då och då med en halvmara på drygt två mil...
– Det låter kanske mycket, säger Christer nästan ursäktande. Men tittar man på
den svenska senioreliten är det inte speciellt mycket. Jag skulle tro att en
kille som Mustafa Mohammed ligger på 15 mål i veckan. Och det finns de som
springer mer än så.
Christer har kommit fram till att den träningsdos han lagt sig på
förmodligen är den rätta. Mer än så vill han inte pressa sin 43-åriga kropp. I
mars-april hade han känning av en gammal skada och SM-satsningen var i gungning.
Nu känns det bättre. Hela tiden handlar det om en balansgång mellan vad som
krävs för att hänga med den svenska veteraneliten och hur mycket träning kroppen
tål. För lite träning kan innebära en sur fjärdeplacering i nästa mästerskap,
för mycket träning kan ge en förslitningsskada.
Den formkurva som Christer Jeppsson springer efter är upplagd för att nå
sin topp den 27 juni, när startskottet smäller av för 5 000 meter på Sandskogens
idrottsplats.
– Det är inte helt enkelt att veta hur hårt man kan träna utan att dra på sig
skador. Men det handlar inte bara om en fysisk balansgång utan också om en
social. Jobbet och familjelivet måste också fungera. Man är ju inte direkt något
heltidsproffs som har obegränsat med tid.
Christer Jeppsson är uppvuxen i Tomelilla. Tämligen befriad från
bollsinne och utan någon större muskelkostym var han inte något hett villebråd
för föreningslivet. Men han ville på något vis ändå in i idrottsrörelsen och
landade till slut som en hygglig luftgevärsskytt.
– Löpningen kom inte in i mitt liv förrän jag var 22–23 år. Jag kände att flåset
behövde förbättras och en kompis drog med mig på en löprunda. Från början sprang
jag ett par kortare pass i veckan, men efter ett tag blev det längre och längre
distanser. Till slut gick jag med i Björntorps IF, som har flera duktiga löpare
och en bra gemenskap.
Men kan du inte, som många av oss andra, nöja med dig att jogga en runda i
skogen bara för att må bra?
– När jag gick med i Björnstorp väcktes tävlingsinstinkten. Det var kul att se
hur bra man kunde bli, utvecklingen är så mätbar. Jag började sätta upp egna mål
med min löpning och tävlingarna blev en extra drivfjäder för att träna.
Retar du dig inte på att du kom i gång så sent i livet?
– Tanken har ju slagit en hur bra man hade kunnat bli. Samtidigt är det en fråga
som jag aldrig kommer att få något svar. Jag har väl bra förutsättningar för
löpning men är ingen supertalang. Någon finnkamp hade det säkerligen inte blivit
även om jag börjat tidigare.
På Försäkringskassan sitter man bakom ett skrivbord eller går runt med papper.
Där får du inte så mycket gratis...?
– Det är sant. Men samtidigt gör det att jag kommer utvilad till träningen och
kan ta ut mig där i stället. Däremot är det ett problem för de människor som har
ett stillasittande jobb och som inte för på sig på fritiden heller. Den
kombinationen är inte bra.
När man tävlar inom veteranidrotten; handlar det om att förbättra sig från år
till år eller om att försämra sig så lite som möjligt?
– Långdistanslöpare kan förbättra sig långt upp i åldrarna. Framförallt kan jag
göra det eftersom jag kom i gång med träningen så sent i livet. För egen del
tror jag att jag fortfarande kan slå personliga rekord på åtminstone 10 000
meter och halvmaran. Allt under förutsättning att kroppen håller och att
motivationen finns kvar. För de som börjat träna tidigare i livet är det normala
att kroppen når sin optimala förmåga vid 30-35-årsåldern. Sedan börjar kroppens
naturliga nedbrytning.
Christer Jeppsson är lätt att känna igen när han virvlar runt på
Edvinshemsområdet i Ystad. Hans steg är fjäderlätt och huvudet hänger lätt på
sned. In i öronen strömmar musik.
– Jo, ipoden är alltid med när jag tränar. Jag lyssnar på det mesta. Pop, rock,
dansband. Allt utom hårdrock. I bland lyssnar jag på Radio Active.
Vinner du guld i veteran-SM?
– Det finns de som är bättre än jag. Guld blir det inte om de bästa löparna
kommer till Ystad, men medalj är min målsättning, säger Christer Jeppsson innan
han studsar i väg på ännu en träningsrunda.
Jan Ohlsson
073 – 988 45 32
jan.ohlsson (a) ystadsallehanda.se
Fakta / Christer Jeppsson
Ålder: 43 år.
Längd: 173 centimeter.
Vikt: 64 kilo.
Bor: Villa i Ystad.
Familj: Hustru Helene, dottern Sofie, 9.
Klubb: Björnstorps IF.
Meriter: SM-guld för veteraner 2005 (5 000 meter) och 2006 (10 000 meter), brons
2007 (10 000 meter).
Personliga rekord: 16,13 på 5 000 meter och 34,27 på 10 000 meter.
Aktuell: Ystadsbo med medaljchanser vid veteran-SM i Ystad 27-29 juni.
92-årige Herbert ska debutera som höjdhoppare
Publicerad: 26 juni 2008, 00:03
Senast uppdaterad: 26 juni 2008, 11:19
Stockholm
Sveriges äldsta friidrottare. Och den färskaste höjdhopparen! Herbert Liedke, 92, är spänd av förväntan inför sin tävlingsdebut som höjdhoppare vid veteran-SM i Ystad i helgen.
När YA-sporten får kontakt med friidrottens egen stålfarfar har han precis
kommit in från en fyrakilometers löprunda kring Mälaren i Stockolm.
– Det var en upplyftande runda. Här är fantastiskt vackert, det glittrar i
Mälaren. Du borde komma hit och se med egna ögon, säger Herbert, full av
livslust och entusiasm.
Herbert Liedtke är uppvuxen i Gdansk men lämnade Polen när andra världskriget
bröt ut 1939. Här har han bland annat varit gymnast och drivit en taxirörelse.
Först på gamla dar har han börjat träna friidrott och är i dag landets äldste
tävlingslöpare – och hoppare.
Under SM-dagarna i Ystad ställer Herbert upp i tre grenar. På fredag ska han
springa 100 meter (klockan 13.35), på lördag 200 meter (kl 11.10) och på söndag
är det dags för tävlingsdebuten i höjdhopp (kl 13.45).
– Han hade anmält sig även på 400 meter, men förbundet gick in och strök honom.
De var väl rädda för hans hälsa, säger Göran Håkansson i arrangerande YIF.
Själv håller Herbert 200 meter som sin starkaste gren.
– Jag tror att jag har världsrekordet i min åldersklass. För ett tag sedan mötte
jag en jämnårig tysk och honom slog jag, säger Herbert.
Vad har du för förhoppningar på höjdhoppet?
– Det vet man aldrig. Jag kommer i alla fall inte att saxa eller dyka utan ska
praktisera floppen. Men tyvärr fick jag aldrig någon bröstmjölk av min mamma och
har därför blivit kortvuxen. Jag är bara 1,60 lång.
92 år och 1,60 lång. Det är knappast siffror som sätter skräck i konkurrenterna.
Men som tur är har Herbert numera fått ett mer sansat förhållande till rekord
och segrar.
– Jag mår bra av att röra på mig och det är därför jag håller på. Sedan är det
alltid trevligt att komma ut på tävlingar och träffa vänner.
– Innan min fru gick bort tidigare i år sa hon att hon ville att jag skulle
fortsätta med friidrotten. Jag kommer att hålla på tills kroppen säger ifrån och
ser fram emot att komma till Ystad, säger Herbert.
Och låter slutligen hälsa:
– Vill du se mig stå på huvudet och spela munspel samtidigt kan jag göra det.
Det är något av min specialitet...