Veteran-EM i Zittau var speciellt för mig


 

Veteran-EM i Zittau var speciellt för mig

 av Carl-Erik Särndal

 

Veteran-EM i Zittau 2012 blev något speciellt i mitt veteranidrottsliv, inte så mycket för mitt eget hoppande, vilket kändes ”som vanligt” (fast resultatet i underkant av vad jag gjort tidigare i år). Alla stora mästerskap jag varit med om under mina tio år i veteranidrotten tycks nu i mitt minne mest som en samling ”tillfällen”, det bara ”hände”, det där till exempel att hoppa bra och vinna; ja, kanske ett litet antal av dem avtecknar sig som ”outstanding” i mitt minne.

 

 Detta tillfälle var i alla händelser speciellt. Därför, dagen efter skrev jag ner dessa rader, för mig själv att läsa vid mogen ålder, när jag inte längre är ”junior” (som vännen Nils-Bertil håller mig för) utan blir (som han nu) 10 1/2 år äldre och ganska säkert inte hoppar själv längre. Hade jag varit metodisk som han hade jag fört dagbok på mina känslor och erfarenheter efter varje mästerskapstitel.

 

Vårt M75 höjdhopp i Zittau gick sent på eftermiddagen tävlingarnas hetaste dag, inget idealiskt tävlingsläge. Vi blev ”förvisade” att hoppa, fick inte hoppa inne på arenan, utan långt bort i en utkant; bra höjdhoppsbana i och för sig. Men det förde med sig en oväntad bonus. Till grässlänten i skuggan knappt 15 meter bort hade (av okänd anledning, sent denna varma eftermiddag) tunga namn av aktiva i svensktruppen kommit och slagit sig ner, dessa som verkligen ”vet vad läget är”, och jag kände att de uppskattade vartenda ett av mina hopp, och Ivar och Elisabeth och Mats Nagle fanns ännu närmre med goda råd.

 

Närkontakten gav en speciell upplevelse av detta i idrotten som vi vet heter veteranidrott (något som jag inte visste fanns för 15 år sedan), för mig var det hoppa inför en liten men naggande god ”entusiastisk publik”. Jag upplevde att de alla fanns med, ja inte bara svenskarna utan också de andra nationaliteter som fanns där, att de kände för detta med ”bra idrott för äldre friska människor”, medvetna om den nivå på resultaten som åldern innebär. Det blev en markant händelse i mitt idrottsliv. En känsla av tacksamhet. Och det var skoj att bjuda på två världsrekordhopp.