VEM Non Stadia i Upize den 24-26 maj - Christer Svensson rapporterar


VEM Non Stadia i Upize den 24-26 maj

Christer Svensson rapporterar

 

De trettonde landsvägs-EM för veteraner avgjordes 24-26 maj i norra Tjeckien. 646 aktiva från 28 länder varav fem svenskar var anmälda. Jag var den enda gångaren som kom till start då Peter Karlsson från Kalmar kastade in handduken. Tyskland var som vanligt största nation med 184 deltagare före hemmanationen Tjeckien med 161 anmälningar.  

 

Fyra svenska medaljer

Fyra aktiva tog fyra svenska medaljer vilket måste betecknas som utomordentligt bra. I M55 vann Tore Axelsson 10 km löpning på 34.31 endast sex sekunder över hans eget Sverige-bästa. Arne Pettersson tog brons i M80 på 10 km med 1.07.00. På halvmaraton hade Arne en konkurrent men varken Arne eller den tyske 80 åringen kom till start. Efter att ha hamnat precis utanför prispallen tidigare tog nu Måd Thorssell sin första medalj på VEM med brons i K65 med 1:56.37.
För egen del var detta mitt femte VEM som resulterat i fem medaljer på 30 km (och två stycken på 10 km). Det började med guld i Monte Gordo 2005. Fortsatte med brons i Regensburg 2007. Därefter tre raka silver, Århus 2009, Thionville 2011 och nu i år i Upice på 2:42.46.

Det krävs vissa tider man ska prestera för att erhålla medalj. Det räcker inte med att vinna. Dessa tider togs bort om jag inte har helt fel och nu är de plötsligt tillbaka. Ännu märkligare blir det om man specialgranskar tiderna som är satta. Det verkar som någon ”tomte” höftat till några tider i de olika åldersklasserna på måfå.


De bortglömdas mästerskap

Landsvägs EM är något av de bortglömdas mästerskap om man ser till Norden och Sverige. Fem svenskar är ett klent facit men faktum är att det är mer än på flera år. Norge, Island och Finland uteblev helt och Danmark kom med en deltagare (silver i halvmaraton W40).  Jag trodde i min enfald att ett uppsving skulle märkas i Århus men icke.

I inbjudan skulle 10 km gång äga rum på fredagen och 30 km på lördagen. För tätt tyckte jag och nöjde mig med 3-milen. Efter att jag bokat flygbiljetter ändrades 30 km till att gå på söndagen, som det brukar göra. Då anmälde jag mig i sista stund på 10 km och visste och jag skulle komma fram i sista stund till Upice.

Jag klev på flyget till Prag från Kastrups flygplats. Då kom ett besked man inte vill höra. Det gick nämligen inte att stänga kabindörren. Efter en timma i flyget fick vi åka buss tillbaks till terminalen. Fem timmars försening blev det allt som allt. Vi fick ta in på hotell i Prag då det inte är någon höjdare att köra hela natten för att hinna fram till start.

30 km är distansen jag siktade på i första hand varför jag inte sörjde alltför mycket att jag skulle missa 10 km. Vi tog det lugnt och passade på att besöka Podebrady där jag har mitt PB på 50 km från 1996 på 4.14.21 innan vi framåt kvällen kom fram till Upice. När vi väl fått ut våra nummerlappar ser jag i startlistan att starttiden hade ändrats till en tredje version. Hade jag vetat att min starttid var flyttat från klockan 10.00 till klockan 14.00 hade jag hunnit starta. Synd att det var så pass rörigt där inte tiderna ens från hemsidan stämde. Nummerlapparna fanns i ett pyttelitet rum våningen ovanför turistbyrån. Här förekom inga inbjudningar eller information om kommande mästerskap som är brukligt. Inte heller fanns det några souvenirer att köpa från VEM. Däremot fick vi en handduk med VEM s logga på och en skopåse likaledes med VEM s logga på.  

 

Fem tävlingar på fyra orter

Fem tävlingar avgjordes på fyra orter. Enbart löpningens 10 km och 21,1 km ägde rum i Upice. I Malé Svatonovice avgjordes lagstafetten i crosscountry. Dit var det inte lätt att ta sig med bil. Till skillnad mot tidigare mästerskap där man löpt på golfbanor med minimal höjdskillnad var det här branta backar att springa i så mjölksyran sprutade ur öronen.

10 km gång var förlagd till Radanice och 20/30 km i Havlovice. Visserligen är det inte många km byarna emellan men måste man sprida ut tävlingarna så in i bomben?

Både för oss gångare och löpare fanns det enbart ett omklädningsrum med en dusch som män och kvinnor fick samsas om eller om man så vill slås om. Tyskan som kom efter mig verkade inte se så bra utan glasögon. Här fick man inte vara för blyg men många valde att hoppa över duschen.

 

Annorlunda prisutdelning

Ett annorlunda men uppskattat arrangemang för prisutdelningen fick vi vara med om.

Där man först plockade fram alla segrarna från yngsta till äldsta klass på scenen. Därefter alla tvåorna och sist alla treorna där segrarna stod längst bak och högst upp.

Effektivare och trevligare, ”lagom” trångt. Detsamma gällde senare för lagtävlingarna.    

Tråkigt att halvmaraton avgjordes samtidigt och på ett annat ställe än vad 30 km gjorde. Nu kunde jag inte använda mig av Måd som drickalangare men det löste sig klart mycket smidigare än det gjorde i Regensburg (som var samma bekymmer). Jag känner en tjeckisk gångare som ordnade en drickalangare åt mig. Nu hade han visserligen tre andra gångare att langa till och det var bara på ett varv han missade mig på slutet.

Vi gick på en smal bilväg en km ut och samma väg hem. När damerna startade var det så pass trångt att arrangörerna med rätta fick kritik. Italienaren och tysken som tog silver resp. brons på 10 km varvade jag en resp. två ggr. I San Sebastian var det en ryss som slog mig enkelt för ett par månader sedan. Nu fick jag revansch på honom och slog honom med fem minuter. För att jag ska rå på tyske Steffen Borsch i min M40 klass måste han ha en dålig dag och jag en bra dag. Nu blev det precis tvärtom och då är jag chanslös mot honom. Men jag har besegrat honom tidigare så jag vet att det går.

Sista helgen i maj var en ovanligt kall och regnig historia i Upice. Detta är inte vår normala väderlek vi visar upp för er, beklagade borgmästaren som avslutning på helgen.

 

Christer Svensson Växjö AIS

 

Christer Svensson t v tog silver på 30 km gång i M40(2:42.46)

Fotoägare: Christer Svensson

Måd Thorsell t h tog sin första medalj vid ett VEM med brons på 10 km i K65 (1:56.37)

Foto: Christer Svensson