Hurusom Jöran gjorde skandal på gutarnas ö



Skandalmannen Jöran Westberg tillsammans med sina tunna, snabba och smidiga kastkamrater vid IVEM i San Sebastian i mars 2013.

Från vänster Ambjörn Martinsson, Jöran Westberg, Peter Hackenschmidt och Kenneth Arvidsson.

Foto: Ivar Söderlind

 

Hurusom jag gjorde skandal på gutarnas ö och kom att börja fundera på min kroppsvikt

 

Vi kastare har ju ofta en viss trevlig rondör och vågen stannar ofta – som i mitt fall – lite bortom hundrakilossträcket. Ibland kan våra starka kroppar förväxlas med vanliga fetknoppars kroppar som den gången jag kom i gräl med en fräck ICA-chaufför och blev kallad ”djävla tjockis”. Hur som helst, min fru sitter med i något som kallas Nämnden för Gotlandsfonden och varje år bjuds det på fin middag med medföljande make/maka hos landshövdingen i själva residenset i Visby. Efter middagen sätter sig gästerna vid kaffebordet så också jag. Landshövdingen Cecilia Seidegard sitter närmast bredvid mig och en lågmäld seriös konversation inleds, jag tror den berömda Oinareskogen och kalkbrytningen på norra Gotland var på tapeten. Plötsligt hör jag ett fruktansvärt brak och jag håller på att göra en saltomortal bakåt och konstaterar till min fasa att ryggstödet till min vackra sengustavianska stol gått i tusen bitar. Min fru tittar strängt på mig och jag själv rodnar av skam. En ny rejäl stol hämtas fram till mig och det avbrutna samtalet återupptas. Att jag suttit sönder stolar har hänt förr men då har det oftast varit fråga om sådana där billiga rangliga stolar av plast. På hemvägen muttrade min fru (kanske för att trösta mig) att det ändå var tur att jag inte gjorde den sedvanliga bakåtsaltomortalen för då hade ju hela kaffebordet flugit i taket och skandalen varit total. Till mitt försvar kan jag säga att jag nog tycker att samtalet efter min fadäs blev lite livligare och stämningen lite högre, för det finns ju ingenting som är så roligt på en fest som när någon annan gör bort sig.

 

Efter den här händelsen har jag än mer börjat fundera över min kroppsvikt och framtida kastarkarriär. När jag studerat kastarna i de äldre klasserna från M70 och uppåt så har jag kunnat konstatera att de bästa är mycket tunna, snabba och smidiga. Det bästa exemplet är min kamrat Östen Edlund som nästa år går upp i M80 och som fortfarande kastar 43 m diskus. Ett annat exempel är min andra kamrat Kenneth Arvidsson, som vid dryga 70 års ålder stöter 15 m i kula och inte ens väger 80 kg. Jag kan också nämna kamraten Peter Hackenschmidt som visserligen är stor men som också är snabb och smidig men ganska klen jämfört med många andra sämre. Alltså får jag nog börja tänka om när det gäller min brutala styrketräning och istället förvandla min typ mer ”kraftfulla” kropp till en något smidigare och snabbare sådan. Svåra tider väntar mig som inte kan säga nej till något gott som bjuds mig. Kanske kunde 5-2-dieten vara något för mig? Alltså äta som vanligt i fem dagar och sedan svälta på fyra tusen kalorier/dag de övriga två dagarna. En annan variant är LFLC eller ÄI-metoden (ät ingenting). Men jag tror att jag fortsätter med min HCHC-diet (High Fat, High Carb). För att kompensera för ett ev. kaloriöverskott som denna metod kan ge tänker jag försöka öka min träningsdos (många säger att det är omöjligt) och lägga in lite mer aerobisk träning. Gymträning förbränner ju som bekant inte särskilt mycket kalorier. När det gäller HCHF.metoden så rekommenderas här en hel del numera utrotningshotade rätter såsom pölsa med rödbetor, palt med vitsås, korvkaka med lingonsylt eller skirat smör, kroppkakor med skirat smör, raggmunk med knaperstekt fläsk och lingonsylt, rotmos med fläsklägg, stekt fläsk med löksås, makaronipudding med skirat smör, falukorv med stuvade makaroner, får i kål, bruna bönor med fläsk, köttbullar med brunsås och lingonsylt. När dessa rätter kommer på tal bland mina svältfödda kamrater födda på 30- och 40-talen suckar de och får tårar i ögonen av saknad. Många av dem har ju börjat tillämpa den moderna ÄI-metoden (ät ingenting) i ett desperat, oftast fåfängt, försök att återfå ungdomens midjemått. Jag brukar säga till dem ”Ät mer, börja träna”.

 

Jöran Westberg

kastare, Huddinge AIS

 

PS Vågen stannade idag på 101,78, två gram mindre än när jag började hårdbanta efter sommarens fadäs.