Rapport från Gudrun Fleetwood från VVM Nonstadia i Riccione 24-26 maj


VVM Nonstadia i Riccione, ITA 24-26 maj
rapport från Gudrun Fleetwood

Det var inte många svenskar med i Riccione och landsvägs-VM den 24-26 maj, vilket var synd, för Italien i försommarskrud är vackert. Vädret var behagligt; somliga skulle säga att det var för varmt, men jag gillar värme. Hotellet vi svenskar bodde på var rena Faulty Tower (Pang i bygget) med Mister direktör Basil i spetsen; Det var mycket underhållande, åtminstone så här i efterhand.

Blandning av kaos och ordning
Om tävlingarna är inte så mycket att säga, mer än de var en blandning av kaos och ordning, som det brukar vara. Miles var nöjd med sitt lopp, han har inte satsat lika hårt på träningen som förra året; Ulf var glad att han kunde springa överhuvud taget. Han har haft ont i en fot en längre tid; KG menade sej ha hittat grymbackar på den pannkaksplatta banan (en prestation bara det); Peter var missnöjd med sitt lopp. Han hade åkt tåg från Sverige, men mådde dåligt på nerresan, så han kunde inte göra sej själv rättvisa. Därav den dåliga tiden.

VVM-guld - och brons till Gudrun
Jag var jättenöjd med min insats. Ryggen hade krånglat i flera dar, men jag var rejält laddad mentalt för 10 km, och var beredd att slita ont. Det fick jag göra också. Frieda de Wolf från Belgien och jag låg tillsammans avvaktande till ca 4 km, varpå vi växelvis försökte dra ifrån varann, utan att lyckas. Inte förrän det var drygt en kilometer kvar kom jag loss, och vann med 19 sekunder. Dan efter hade jag träningsvärk i hela kroppen, men det var det värt. Jag tror det här VM-guldet var roligare än det första (på maran), för jag hade nästan gett upp tanken på att kunna tävla "på riktigt" igen efter alla bedrövliga skadeår. Så tänk på det: Ge aldrig upp! Det kanske vänder till det bättre redan i morron (eller varför inte idag)

Efter en vilodag kom så 20 km-loppet. Jag tänkte bara försöka ta mej igenom det, tröttheten satt kvar i kroppen. Men efterhand kändes det bättre och bättre, vilket snitt-tiderna per 5 km. 6.53 - 6.44 - 6.19 - 6.15 visar. Det innebär att andra milen faktiskt gick på 1.02.48. Miles sa efteråt, att det märks minsann att du är långdistansare. Och jag tyckte också att det blev allt roligare ju längre loppet pågick.

Stafetten 3x4 km
En nyhet i årets landsvägs-VM var stafetterna. I herrar 60+ hade vi ett herrlag, som sprang 3x4 km terräng. KG (400-meterslöpare), Ulf (om foten, se ovan) och Miles gjorde heroiska insatser för fosterlandet under devisen "det viktigaste är inte att vinna, utan att kämpa väl."

Så var tävlingarna över. VMA:s flagga överlämnades högtidligen till representanten för nästa långdistans-VM, som kommer att äga rum i Auckland, Nya Zeeland 2004.

Svenskarnas resultat

10 km
M60.
10. Miles Fleetwood 37.42;
68. Ulf Agrell 52.22;

M65.
44. KG Holmgren 56.39;


10 km gång
M40
34. Peter Karlsson 56.39;

K55
1. Gudrun Fleetwood 1.02.20;

Stafett 3x4 km
M60
6. Sverige 49.40; Laget bestod av KG Holmgren, Ulf Agrell och Miles Fleetwood.

20 km gång
K55
3. Gudrun Fleetwood 2.11.03;